Istället för samtal - Latest Comments

Re: Ramslök

Lidka Kaiser — Tue, 17 Aug 2010 19:02:50 -0000

Jag lyckades köpa torkad ramslök i Polen - den heter just ”bear’s garlic” på polska också. Skall undersöka om man kan köpa fröer. Annars växer den vilt i Schweiz och där är den inte fridlyst. Hälsningar.

Re: Fett

Samtal — Thu, 04 Mar 2010 03:20:18 -0000

Tack Mats! Du har helt rätt, och jag har fixat det nu.

Re: Fett

Mats Dahlbäck — Wed, 03 Mar 2010 12:17:55 -0000

Annika Dahlqvist heter hon. Sen heter det väl seminarium.

Re: Wrestling

Martin Berzell — Tue, 02 Mar 2010 02:52:22 -0000

Jag känner mig alltid utmanad... det är en del av min tillvaro.

Re: Wrestling

Anna Maria — Mon, 01 Mar 2010 16:59:47 -0000

Känn dig utmanad. Kolla min blogg.

Re: Being Charlie Kaufman

Martin Berzell — Mon, 22 Feb 2010 14:15:21 -0000

Det är sant att det en gång fanns en kommentar här, om den var fin eller ej kan diskuteras.

Re: Being Charlie Kaufman

Mats Dahlbäck — Sun, 21 Feb 2010 13:47:49 -0000

Jaha här stod en gång en fin kommentar. nu är det inte längre så.

Re: Filmer på lut

Magnus Baumgardt — Fri, 22 Jan 2010 15:18:50 -0000

Har själv sett Man on Wire, och kan inyga att den är högst sevärd, främst på grund av huvudpersonens unika personlighet, sen var den även väldigt spännande!

Re: Glädjebud och förbryllande nyheter

Martin Berzell — Sun, 17 Jan 2010 07:12:48 -0000

Head cheese. Låter det inte gott, så säg? :-)

Bild-googla på det, så får du se.

Re: Glädjebud och förbryllande nyheter

Mats — Fri, 15 Jan 2010 16:59:37 -0000

Angående teoriprovsfuskandet så var det väl så att man hade någon slags bluetooth-sändare inbyggd i hörlurarna? Fast när jag tänker efter blir jag inte så mycket klokare på det, för hur vet personen i andra änden vad man behöver hjälp med... Nåja... tänkte också på det helt otroligt galna i att hosta upp 12000 pix för det också.

Men "head cheese"? What the hell?

Re: En fråga om civilisation

Namn — Wed, 13 Jan 2010 09:08:08 -0000

Det är bra Mats att du tycker dig hamnat i rätt del av världen, om än för långt från det mångkulturella Flen.
Leififlen

Re: En fråga om civilisation

Martin Berzell — Wed, 13 Jan 2010 05:55:55 -0000

Det kan mycket väl vara sant, Mats.

Re: En fråga om civilisation

Mats — Wed, 13 Jan 2010 05:52:20 -0000

Jag tror (med risk för att jag är helt hjärntvättad av Eisler) att något du återkommer till flera gånger - omtanke (även i form av omhändertagande, ömsesidig respekt, solidaritet osv) - är en grund för civilisation. Om vi bryr oss om varandra, och inte bara för att vi tjänar på det själva, har vi kommit en bra bit...

Re: FNs råd för mänskliga rättigheter

Namn — Sun, 06 Dec 2009 15:21:29 -0000

Jag tror du tycker FN är bra för att du inte granskad dem i vuxen ålder. /Joakim (shit vad krångligt det var att kommentera här. Anar byråkrati-inducerad-cencur)

Re: Going native

Magnus — Wed, 11 Nov 2009 06:57:17 -0000

JAg har närstuderat Kolbäck ett tag nu och börjar så smått känna mig som en kolbäckare igen efter min exil på några år. Är det samma sak?

Re: Skönlitteratur? Jag vet inte..

Martin Berzell — Thu, 08 Oct 2009 07:29:32 -0000

Å nu fick jag ett tips av självaste Peter Englund: Herta Müller.

Jaha, ja. Då blir det till att ställa sig i kö på biblioteket, eller önska sig någon bok av henne när jag fyller år. *hint, hint*

Re: Skönlitteratur? Jag vet inte..

Martin Berzell — Wed, 07 Oct 2009 04:53:40 -0000

Eftersom ingen kommer med förslag, så ger jag mig själv ett förslag... Stig Sæterbakken ska jag läsa. Han verkar bra, ju.

Re: Privat: Problemet med pk

Martin Berzell — Wed, 07 Oct 2009 03:15:22 -0000

Den här diskussionen har numera migrerat till min och Eriks mailbox. Om någon är intresserad av att delta i fortsatt munhuggning och name dropping, så kan ni väl höra av er, så vidarebefordrar jag mejl.

Re: Privat: Problemet med pk

mberzell — Mon, 05 Oct 2009 02:59:48 -0000

Ojoj, Erik. Långt svar. Tyvärr kommer jag inte att kunna replikera lika långt eller lika välformulerat, är jag rädd.

Vad det gäller frivillig omskärelse har jag inte någon bra referens, det enda jag kan hänvisa till är en kommentar gjord i en debatt på Filosofiska Rummet, som handlade om "kritiken av den andre" (den 30 augusti) - där säger Sandra Lindgren någon om detta, och om hur vissa kvinnor väljer att bli omskurna för att markera att de följer traditioner och att de är färdiga med sitt sexuellla liv, typ. Vet inte vad hon har fått det ifrån. Jag tycker fortfarande inte att frivillighet är ett bra argument för att tillåta saker (vi har andra exempel i droger och liknande i samhället).

En sak jag kan säga att jag har insett efter att ha läst svaren här på sidan är att jag kanske var lite överilad i mitt urpsrungliga inlägg. Jag gav uttryck för en intuition jag hade, och som jag fortfarande har: att genom påbud tvinga någon att bära ett visst plagg, är ett uttryck för förtryck och för en människosyn som åtminstone jag har svårt att förlika med ett demokratiskt samhälle. På samma sätt som jag kan se den kopplingen mellan konservativa kristna och problem med att fungera i (vad jag vill kalla) ett modern samhälle. Måhända är min intuition ogrundad och bigott, men det tror jag inte. Det finns en konflikt mellan religion och humanism, som stör mig, och det här är ännu ett uttryck för denna konflikt. Göran Rosenberg och jag tycker inte samma, kan jag tillägga.

"Det är knappast så att vi som försvarar slöjbärande också försvarar stening, tvångsgifte och kvinnlig omskärelse. Och jag kan inte förstå varför det senare skulle följa av det förra?"

Nej, du försvarar inte stening, tvångsgifte osv. Men återigen kan jag se kopplingen mellan (påbud om) slöjbärande och motstånd mot t.ex. homosexuellas rättigheter. Sjalen i det här sammanhanget blir en symbol som visar att man tillhör en viss tro, har vissa traditioner - vissa traditioner som inte är svåra att koppla till just tvångsgifte eller hederskultur, för den delen. Jag tycker inte att kopplingen är så långsökt. Och att förneka den skulle vara att vara aningslös och att blunda för vad religiösa symboler är till för.

Sen har ju Mats helt rätt när han säger att det finns positiva konnotationer för den enskilda kvinnan i att bära sjal. Och det kanske inte är av ondo att dagisfröken har burka, jag kanske bara är trångsynt där. Men att man inte kan lagstifta om vad folk ska ha på sig stämmer inte, för det gör vi ju i samhället - uniformer, nazisymboler etc är förbjudna.

Re: Privat: Problemet med pk

Mats Dahlbäck — Sat, 03 Oct 2009 08:02:08 -0000

jag undrar om de kvinnor som bär slöja verkligen är så himla olyckliga som en del föröker då dem att vara. De kanske finner en stor trygghet i att bärs slöjan och gör det med stolthet som deras mor och mormödrar före dem. Sen om de har slöja på dagis kanske bara ökar barnens förståelse för olika människor och kulturer. Men det är väl svårt att påverkar vilka kläder folk har på sig. Det får man väl inte. Sen att de inte kan ha slöja på sig under operation eller i sjukvården där det kommer ivägen för hygien är väl självklart. Det kanske finns undersökningar som visar hur hemskt det är att vara kvinna i ett muslimskt land jag får leta lite.

/Mats

Re: Privat: Problemet med pk

Erik Vestin — Sat, 03 Oct 2009 06:44:55 -0000

Det här blev groteskt långt ;)

Tack, det är roligt att få tillfälle att diskutera frågor med någon skarp som har lite lagom andra åsikter än en själv.

Friskade upp minnet lite på Wikipedia: Jo, fransmännen är av historiska skäl väldigt känsliga för religiösa symboler på vissa platser, framförallt i skolan. Delvis går detta tillbaka till franska revolutionen, men framförallt till det sena 1800-talets kontinentaleuropeiska Kulturkampf, vars mest kända historiska yttring väl var Dreyfusaffären. Jag tycker väl inte att deras slöjförbud i skolan lät helt lyckat, men det är ju i linje med fransk tradition, så jag tycker det vore olämpligt att kalla det "islamofobi". De har varit stenhårda vad gäller krista kors rätt länge. Der Kulturkampf är för övrigt intressant som parallellfall till dagens diskussioner om muslimer i Europa. På den tiden var det katoliker som ifrågasattes. Kunde de verkligen vara lojala tyskar om de i första hand var trogna mot påven?

Jag gick in och läste några av texterna. Många kloka ord. Av de texter jag såg tycks det mig att Lars Westerberg är min närmaste åsiktsfrände. Här finns många hur många trådar som helst att ta upp...

Jag tycker det är olyckligt att som Sara Mohammed göra vad som redan i hög grad är en symbolisk* fråga (bärandet av slöja i Sverige) till symbol för det mer generella problemet kvinnors situation i muslimska/arabiska länder (och i viss mån i en del arabiska/muslimska familjer här i Sverige). Det är knappast så att vi som försvarar slöjbärande också försvarar stening, tvångsgifte och kvinnlig omskärelse. Och jag kan inte förstå varför det senare skulle följa av det förra? Har öht någon uttryckligen försvarat sådana saker? (Till skillnad från blivit anklagad för att göra det indirekt.) Fast censurerandet av den där rapporten av en viss Pernilla Ouis som hon nämner skulle ju onekligen kunna vara en dumhet. Jag minns det inte alls. Vad handlade det om?

Frivillig omskärelse? Verkligen? Det är, admittedly, något jag brukar hålla för omöjligt. Jag har visserligen hört om att det i en del fall är kvinnor som upprätthåller sådana traditioner för sina döttrar, men för egen del? Har du någon bra artikel att rekommendera om detta? På ett seminarium i höstas förde jag ett resonemang i analogi med det som Rousseau för om slaveri i början av "Samhällskontraktet", dvs. jag kan inte föreställa mig någon äkta frivillighet i det fallet. Det har jag däremot inget problem med i fråga om slöjor.

Jag vill utveckla det där om principer. Vad jag avsåg var att de problem som uppstår här i Sverige inte tycks mig särskilt principiella till sin natur. De bör inte beskrivas som "kulturkrockar", för det är ofta att göra saken märkvärdigare än den är. Problemen bör snarare beskrivas som "vanor och rutiner som inte går ihop med varandra". Och exakt var sådana problem kommer att uppstå tycks mig svårt att avgöra på förhand.

En av de större förändringarna i mitt eget filosofiska tänkande som kom med läsandet av Rorty (som snodde detta från Dewey) var att lösningarna på det vi kallar "moraliska problem" (och i hög grad även "politiska problem") inte uppstår genom vägande av moraliska principer mot varandra, utan genom kreativa omvägar runt eller genom dessa motstående principer. Just framtagandet av en företagsturban tycker jag är ett exempel på en sådan kreativitet. Men att dra upp extraregler som säger "hit men inte längre", skulle för min del vara som att på förhand slå fast gränser för den möjliga moraliska fantasin. Sedan kan jag tänka mig att en del områden, kanske just vården, redan har en del erfarenhet av sådana här problem, och då kan det förvisso vara på sin plats att kodifiera detta.

När det sedan, slutligen, gäller folks möjliga reaktioner, så tycker jag argumentet om folks känslighet är problematiskt i ljuset av principer om yttrandefrihet. Det är ju annars ett argument som religiösa brukar använda för att försvara sin egen rätt att slippa få sina symboler skändade. Jag minns en artikel av Göran Rosenberg i anslutning till Humanisternas antigudkampanj, där han ställde två principer mot varandra: ligger ansvaret för hur ett yttande uppfattas hos mottagaren eller hos den som yttrar sig? R. anslöt sig till den senare. Formulerat som ett val mellan två varandra uteslutande alternativ, skulle dock jag utan större tvekan välja det förra.

*Med "symbolisk fråga" menar jag inte "oviktig", utan bara att frågan i hög grad handlar om tolkning av beteenden.

Re: Privat: Problemet med pk

Joakim — Fri, 02 Oct 2009 16:24:15 -0000

Du är medveten om att du är PK nu va?

Re: Privat: Problemet med pk

Martin Berzell — Fri, 02 Oct 2009 02:46:05 -0000

Du formulerar dig väl Erik. Jag erkänner att jag kan ha varit för snabb i mitt bloggande. Och som jag sa, så tycker jag nog inte att förbud är vägen att gå (för det är väl det man gjort i Frankrike, va?).

Och du har ju rätt Erik, jag uttryckte mig slarvig när jag använde mig av 'civilt samhälle' på det viset. Jag avsåg offentliga tjänster av allehanda slag. Sorry.

Att det finns 'etniska svenskar' som har valt att ta på sig hijab förändrar inte situationen, tycker jag. Lika lite som att det är ett avgörande argument att vissa (många?) kvinnor vill ta på sig niqab, hijab eller burka. Det finns kvinnor som (enligt egen utsaga) vill omskära sig, prostituera sig osv. - det är inget vi i samhället accepterar bara för att nån gör det frivilligt. Nu vill jag inte jämföra omskärelse eller prostitution med att bära slöja, ville bara påpeka att frivillighet inte är en princip att luta sig emot, inte alltid iaf.

Vad det gäller att kunna diskutera problem med religiösa attribut 'principiellt', så tycker jag nog att man kan det. Det borde inte vara så svårt att hitta några principer som säger vad som inte får kompromissas på (hygien inom sjukvård, t.ex.). Att sedan andra tolkar ens bärande av symboler på olika sätt, och kanske anser att vissa symboler är uttryck för förtryck kan ju också påverka. Om du inte har lyssnat på det, så kan jag rekommendera debatten på OBS i p1. Den finns som podcast.

Re: Privat: Problemet med pk

Erik Vestin — Thu, 01 Oct 2009 20:18:05 -0000

Visst framgår det att inte enbart är muslimer det handlar om (det var i alla fall så jag läste det). Tyckte bara det var ett bra tillfälle att artikulera lite egna ståndpunkter kring sånt här. :)

Jag är givetvis heller ingen vän av beröringsskräck, och som vegetarian har även jag med åren utvecklat en smärre allergi mot argument i moraliska frågor som essentially bara säger "så har det alltid varit". Fast just vad gäller slöjorna har inga invändningar slagit mig. Jag kan inte se att slöjbärande i största allmänhet skulle skada någon. Någon gång har jag även sett etniska svenskar bära hijab för att de fann det snyggt (tycktes det mig).

"det vore konstigt om en polis eller lärare iklädde sig symboler (religiösa eller politiska för den delen), när de i utövandet av sitt yrke ska representera ett förhoppningsvis civilt samhälle (med vissa värderingar)"

Här blir jag lite osäker på vad du menar. Begreppet "civilt samhälle" brukar (väl?) vanligen ställas i motsats till just staten (och ibland också till ekonomin som ett tredje ben, för att beskriva tre "sfärer" i samhället), dvs. syfta på den privata sfären?

Men vad gäller religiösa och politiska attribut i när man har offentlig tjänst så... här finns nog en oändlig mängd möjliga fall att diskutera. Men överlag skulle jag säga så här: i allt det som ingår i de "religiösa och politiska värderingar" som cirkulerar hos oss går väl ändå det allra mesta ihop med de statliga värderingarna (i en demokrati som vår är ju dessa uppbyggda av värderingar som kommer från civilsamhället, i alla fall idealt sett). Jag kan alltså inte se någon självklar konflikt här. (Jag är alltså mer för integrationsapproachen när det gäller att hantera det mångreligiösa, snarare än fransmännens laizism, eller hur det nu skrivs på svenska.)

Sedan finns det så klart fall där vissa religiösa attribut kan ställa till med praktiska problem. Jag minns ett exempel från Zarembas integrationsartiklar, om en kvinna som bar en väldigt stor slöja (minns inte vilken sort, men tyget täckte hela kroppen), som läste någon form av vårdutbildning. (När läraren påpekade detta lade hon av sig slöjan, men det fanns onekligen en potentiell konflikt med den rörlighet och möjligen även de hygienkrav som vi ställer på vårdarbete.) Sådana fall är för mig alltid en förhandlingsfråga; vad är praktiskt möjligt, utan alltför stort besvär? Jag minns här också en historia om ett bussbolag någonstans, som efter vissa diskussioner med sina muslimska chaufförer beslutade sig för att ta fram en företagsturban (på samma sätt som man hade en företagsskjorta osv.) Föredömligt, tyckte jag. Men sådana problem kan väl knappast diskuteras "principiellt"? När konkreta sedvänjor ska jämkas samman får man ta konflikterna efter hand att de kommer...

Re: Privat: Problemet med pk

mberzell — Thu, 01 Oct 2009 09:10:36 -0000

Jo, deras åsikt är så klart något man ska väga in. Fast jag tycker nog att samhället kan diskutera om det är ok, bara för att "de själva vill." Det är inte så enkelt. Vad jag snarare vill är att man vågar ta debatten kring det hela, och att det inte uppstår beröringsskräck, bara för att det handlar om religion eller tradition. Förbud är jag inte säker på om jag vill ha heller.

Sammanhangen jag avser är någon form av offentliga yrkesroller, som t.ex. det fallet som cirkulerat i media med en kvinna som skulle utbilda sig till förskolelärare men som ville utöva sitt yrke iklädd niqab (fast bara utomhus, eller inomhus, om det fanns män där). Jag tycker att det vore konstigt om en polis eller lärare iklädde sig symboler (religiösa eller politiska för den delen), när de i utövandet av sitt yrke ska representera ett förhoppningsvis civilt samhälle (med vissa värderingar). Detta är givetvis inget jag tycker enbart ska gälla muslimer, det hoppas jag framgår av min text?